Lantlig dekadens

Igår tränade jag en hel del, allt enligt plan. Först var jag ute och sprang på morgonen och så blev det lite gummiband i trädgården på det. Senare fram mot kvällskvisten när jag drog på mig träningskläder igen för dagens andra pass, det långa, kände jag att det inte var helt rätt. Det kändes som hela byn stod bakom gardinen och tittade lite snett.Så var det förstås inte men känslan kom sig nog av att här på landet springer man sig inte trött i trikåer.

Här på landet jobbar man i trädgården alternativt hugger ved eller bygger till något litet gästhus eller så. Det finns inte utrymme för sånt där trams som att ränna runt i joggingskor. Att slösa sin energi på sådant kan inte ses som annat än den yttersta dekadensen.

I och för sig; jag tror jag har berättat om hursmorsgympan som min mamma deltog i när jag var liten. Numera är den nedlagd, jag antar att det beror på att dom flesta tanterna som var med då av naturliga skäl inte orkar springa i åttor längre. Mamma spelar faktiskt badminton en gång i veckan på vintern och jag tror att en eller annan smyger iväg till stan för att träna på typ friskis - hur dekadent det än kan verka. En sak är i alla fall kvar och det är byabastun. Ikväll är det damernas kväll som alltid på torsdagar. Frågan är om jag vågar ta en joggingtur innan?

Low-tec

Semesterns tredje dag och jag känner mig fortfarande lite uppe i varv. Är sur för jag vill ha sol och varmt men det är bara grå moln över byn. Skulle gärna lägga mig på en solvarm klippa och spana ut över havet. Förhoppningsvis om någon dag eller två.

Det går att komma ut på nätet men telefonen har ingen som helst mottagning, vilket är ganska konstigt men säkert nyttigt. Det ringer inte så ofta men att vara nåbar är som ett gift. Mitt vardagsrum, facebook verkar också ligga nere, det är lite läskigt.

Har insett att jag gillar att springa i uppförsbacke, undrar om det har något med inställning att göra eller om det bara är en anpassning till livet i allmänhet?

Packat och klart

Böcker, träningsskor, stickning, datorn för all del och så badkläder så klart. Livet på landet hägrar och en veckas umgänge med mor och far och syster och svåger. Som vanligt ska vi klara av Tosia Bonnadan men framför allt stranden. Det är nedvarvning som gäller. Jag måste ha lite horisont för jag har viktiga saker att göra, skriva och tänka.

Fysisk beröring och annan

Hade tänkt skriva om fysisk beröring idag. Sedan läste jag i tidningen att Lasse Strömstedt var död och då kände jag att jag behövde skiva om annan beröring också. Lasse och jag spelade boule ihop några gånger. Vi var med i samma klubb och blev ihopparade på något klubbmästerskap. Sedan blev det någon flaska (begrepp inom boulen) efter det. Du känner ju till Lasses historia. Jag måste säga att den gången vi spelade boule mot varandra på Långholmen var väldigt speciell. Jag kan bara tänka mig hur det måtte ha känts för honom att stå där på innegården och kasta kula.

Min bild av Lasse är att han blev mer och mer konservativ i sin inställning till både brott och straff med tiden, men det är väl inget ovanligt. Oavsett vad man tycker om Lasses inspel i dessa frågor så berörde han, utan tvekan. Lasse var en viktig del av den kriminalpolitiska debatten som saknas idag. Vi sågs på fotboll någon gång också, tillsammans med Fredrik Olsson som var med i samma klubb som jag och Lasse. Vi hade en juste veterantrippel i dessa båda herrar och så Ian Wachtmaister på det. Det blir lite tristare i debatten utan Lasse Strömstedt.

Trots detta får det nog bli något om fysik också. Jag hörde nämligen Bob Hansson på radion för några dagar sedan. Jag gillar verkligen Bob Hansson. Hans sätt att tala och hans inlevelse är sensuellt på gränsen till... ja du vet. Bob talade om just beröring. Om att kramas och att sträcka ut en hand mot en medmänniska. Han talade så där som bara han kan, så att jag blev lite knäsvag. Han konstaterade att utan fysisk beröring dör människor. Det är något att fundera kring.

Jag gillar att kramas. Inte alltid och alla, men ofta. Jag som många längtar ibland efter beröring. Att kramas och att röra vid andra människor är viktigt tror jag. Det är märkligt hur olika människor har olika inställning till beröring. En del människor har väldigt lätt att ta till fysiska åthävor på ett helt naturligt sätt. Andra skyr fysisk kontakt med okända eller halvkända som pesten.

Eller så är allt det där bara en längtan efter romans. Att få bli lite, eller hellre mycket, förälskad. Andlöst, vettlöst - men hur skulle det se ut. Jag, en mellanålders kvinna med renoveringsbehov och tonårsbarn. Nej, någon måtta får det vara.

Hoppas du får en perfekt dag

Igår började jag som du vet om. Det känns bra och jag är redan lite starkare. Det hänger inte bara ihop med den fysiska formen för den lär jag få vänta på ett tag till utan jag känner mig redo för utmaningar. Det är nästan så att jag inte vill ha semester eftersom jag är otroligt ivrig att komma igång med förändringar. Jag fick ett samtal sent igår kväll som ingav förhoppningar om en riktigt spännande höst. Det ger lust.

Annars är jag ganska oinspirerad när det gäller bloggeri idag. Orden vill liksom inte landa riktigt som jag vill ha dom. Nu ska jag gå och köra ett styrkepass, vi hörs imorgon.

Straight edge

Idag är första dagen på årets semester. Eller, rent formellt börjar väl semestern på måndag men jag skarvar lite. Till skillnad från många (skulle jag tro) tänker jag inleda min semester med en period av straight-edge-lite. Ja, jag tänker alltså inte löpa linan ut och bli vegan och jag tänker också unna mig kaffe och vem vet vilka lockelser som kommer emellan men jag ska i alla fall må bättre.

Mitt mål är att komma tillbaka till känslan jag hade i mars, efter träningsresan men innan cykeloloyckan. Jag vill bli stark igen och känna studs i steget. Jag vill kunna få ut mer energi än jag stoppar in och jag vill må så där bra. Vad är väl då bättre än att sätta igång när det finns tid, just på semestern. Under träningsveckan i Portugal tränade jag minst tre pass om dagen. Så många blir det kanske inte nu men det ska bli fler än inget varje dag, det är säkert.

Idag har jag börjat med ett litet lätt nybörjarpass runt sjöarna. Jag kan konstatera att jag är lite bättre än när jag var som sämst men inte mycket. Dock har jag en känsla av att det går fortare nu, att komma ikapp. Ett styrkepass är avklarat och sedan blir det lite rörelse till. Jag ska ta min trogna cykel och cykla till andra sidan stan. Över broar som tar mig till Söderstadion. Idag är det dags för återstart av allsvenskan. Jag har hissat fanan på balkongen, och snart är det upp, upp och iväg.

Tillbaka till framtiden

Så är det då dags att lämna drömlivet på ön för att ta sig tillbaka till fastlandet. Det är som vanligt med de blandade känslor när man är på väg hem. Det är många tankar som dröjer sig kvar. Alla dom politiska samtalen, alla dom nattliga samtalen, alla idéer som kanske övergår från att ha framstått i rosigt skimmer till en krank blek verklighet.

Jag har mött så många människor och när jag säger mött menar jag nödvändigtvis inte att jag träffat dem för första gången men jag har faktiskt mitt i detta sammelsurium av politik och krämare fått till några riktiga möten. En del av dessa har lett till omprövade känslor. Andra har lett till stora tankar. Det viktigaste av allt är ändå att de flesta möten jag varit med om givit både glädje och inspiration.

Nu blir det några dagar eftertanke och semester. Jag vet att många tankar kommer att landa under tiden. Det ska bli skönt att få en stund utan "yttre påverkan", det ska bli skönt att få en stund med sig själv. Om jag har tur och så faller allt på plats. Och till alla er som jag har försummat, nu ska det bli ändring.