måndag 16 november 2009

Let´s dance

Det är populärt att dansa. Folk går på danskurs överallt och hela tiden och man skyller på att det är bra motion men jag tror att det handlar om annat. Ett av skälen till att dans är så poppis är så klart alla dansprogram som går på TV. Det är Americas top dancer (eller vad det heter) och det är Let´s dance om vart annat.

Min dotter dansar. Jag har berättat om det förut. Hon gick från mer konventionell idrott till dans och trivs utmärkt med det. Hon tränar och tränar och man kan verkligen inte ifrågasätta om man kan hålla sig i form med dans när man ser på henne. Men, det är otroligt dyrt. I snitt handlar det om en hundring per tillfälle. Dottern vill helst dansa minst tre gånger i veckan, gärna mer. Hm, ja - du kan ju räkna själv. Som väl är har vi några ställen i vår närhet som är mer ideella eller subventionerade och det är vår räddning.

Hur som helst kanske det finns en ljusning framöver. Uppställningen till den kommande säsongen av "Let´s dance" börjar nämligen utkristalisera sig. Tidigare har vi hört att Gudrun Schyman och Anna Anka är två av deltagarna men när nu också Marcus Birro verkar vara kontrakterad så är väl ändå klockan slagen för det programmet.

Helt ärligt, är inte Let´s dance lite fel koncept för detta gäng?

söndag 15 november 2009

Regeringskris?

Jag tycker att Maud Olofsson borde avgå. Jaha tänker du, det var ju ingen överraskning Förvisso eftersom jag gärna såg att hela regeringen avgick men nu är det ändå bara 308 dagar kvar av mandatperioden. När det gäller Maud Olofsson finns det andra skäl än att hon är höger.

Om det finns något som jag avskyr med politiker så är det sådana som inte tar ansvar. Att sitta högst upp på gödselstacken innebär att man ska ha överblicken. Självklart kan man inte känna till alla detaljer och det är därför en av de viktigaste kompetenserna hos en höjdare är att kunna välja rätt medarbetare. Deras viktigaste egenskaper är att veta när man ska "tynga" sin ledare med just detaljerna. Om man valt fel medarbetare är det inte medarbetarnas fel.

Att man i Tyskland kräver obegränsat skadeståndsansvar av kärnkraftsägare beror på att det är jävligt farlig verksamhet, inte något annat. I Sverige är vi på väg att införa samma ansvar och vi har redan så kallat strikt skadeståndsansvar. Strikt skadeståndsansvar betyder på juridiska att man inte kan komma undan just ansvar. Det borde (vi) politiker också ha.

lördag 14 november 2009

Goda människor - och onda

Fast vi tar det i omvänd ordning. Först dom onda. Jag vet inte om jag berättat om min dotters före detta klasskamrat men om jag har det kan du väl hoppa över detta första stycket. Alltså, kompisen är något år äldre än min dotter men dom gick i alla fall i samma klass. Tjejen i fråga har inte haft det lätt i livet. Hennes pappa - som är hennes enda nära anhöriga - har inte direkt behandlat henne väl. Det är en lång historia men du kan tänka Askungen så är du nära.

Hur som helst, för en tid sedan blev flickan gravid. Ja, det är ju inte första gången i världshistorien en 18:årig tjej blir mamma men "morfar" såg sin chans och slängde helt enkelt ut sin dotter på gatan. Ja, jag vet att det är 2009 men det händer. Män tar sig rättigheter och flickor blir elakt behandlade.

Hur som helst, nu har bebisen kommit. En liten jättesöt pojke och lilla mamma är så duktig och glad. Så klart finns det en pappa till barnet och tillsammans är dom en liten familj. Samtidigt är det inte så lätt att starta sin familj utan hjälp från en äldre generation. Det saknas både pengar och praktiskt stöd.

Det är nu dom goda krafterna kommer in. På facebook finns en grupp där man kan ge bort/byta/önska saker. Aktiviteten är hög. Jag lade ut en önskan om stöd där och nu har jag en bil full med kläder, täcken, leksaker, overaller, åkpåse, hoppgunga, badbalja och allt vad en ny liten bebis behöver. Idag ska jag och dottern få träffa den nya lilla bebisen och det ska bli såååå mysigt. Jag hoppas verkligen "morfar" skäms och någon dag får sota för sitt ovärdiga beteende.

fredag 13 november 2009

Shall we overcome?

Det är som jag tror jag gnällt om tidigare väldigt jobbigt att vara tonårsmamma. Det handlar om att sätta sig själv i sista rummet men också om att ständigt våga omvärdera både åsikter och regler. Jag är ganska dålig på det och dessutom både ensam och rädd. Ja, alltså, jag har ett nätverk av människor att prata med men i besluten står man väldigt ensam.

Ibland funderar jag på att skärpa mig och släppa taget lite grann. Kanske vore det bra för alla inblandade men just då i den tanken händer det något som gör att jag omvärderar hela idén. Tänk om man kunde förklara det där med att förtjäna förtroenden på något sätt. Tänk om det vore lite enklare, varmare och gladare. Herre gud, fatta vilket ansvar man har. Kanske bygger jag just nu upp en potentiell försörjning för halva terapisverige.

Men snart ska jag bli bättre. Jag ska avläsa situationer i lugn och ro. Jag ska vara en cool mamma och jag ska klara av att vara både närvarande och lyssnande vid behov. Utan vare sig oro eller pekpinnar. Det enda jag ber om i utbyte är ett tryck på svarsknappen på mobilen när jag ringer.

torsdag 12 november 2009

Varför göra det lätt för sig?

I Vellinge vill man inte ta emot flyktingbarn. Det behöver man heller inte. I Vellinge vill man inte ens hyra ut ett tomt hus till ett företag som vill låta barn som flytt ifrån krig och konflikt få lite lugn och ro. I Vellinge gillar man inte politik men man undersöker nu möjligheterna att stoppa "cirkusen". I Vellinge funderar man på att köpa vandrarhemmet som ska hyras ut för att slippa dessa ensamma barn.

Jag har suttit på ett seminarium idag och lyssnat på vittnesmål om vardagsrasism. Jag har lyssnat till Peter som jobbar inom vården. Han berättar om strukturer och fikarumsskitsnack som leder till att personer med invandrarbakgrund får sämre vård. Personer som inte får relevant smärtlindring för "man vet ju att såna där bara gnäller". Vad är det med människor?

Jag lyssnade på Fryshusets personal som är modiga, kunniga och relevanta. Vi måste lyssna, bygga relationer och finnas närvarande. Vi måste våga låta människor berätta. Och vet du - jag tror att det finns hopp. När mina barn växer upp så kommer det att vara annorlunda.

Då kommer alla att få samma sjukvård oavsett etniskt ursprung, vi kommer alla att orka lyssna på varandra och moderaterna kommer att ha uteslutit idioterna i Vellinge.

onsdag 11 november 2009

Och korven den har två

Idag är det en sån där dag du vet när det inte finns något slut på saker och ting. Har en lista med saker att göra som verkar oändlig. En bra sak är dock att ett planerat två-timmarsmöte som jag stressat för att hinna med i verkligheten går av stapeln först nästa vecka, inte idag. Jag fick liksom två timmar till godo, gratis.

Hemma är det likadant, småsaker att fixa och ordna. Lyckas stoppa in fler och fler sådana och både träning och vänner får stryka på foten allt för ofta. Tiden går hysteriskt fort när man hela tiden är på väg till nästa sak, och snart är det jul.

I morse var jag och äldsta dottern väldigt överens om att både radio och tidning var ovanligt nyhetsfattiga. Därför blir det ingen direkt nyhetsanalys idag. Däremot blev jag väldigt glad när jag såg att även Vellinge äntligen insett att det inte är anständigt att lämpa sin del av vårt gemensamma ansvar på andra. Å andra sidan blev jag beklämd när jag läste detta.

Uppdatering: är ni helt jävla dumma i huvudet?

tisdag 10 november 2009

Tar en mellandag